2013-10-22

Arigato gozaimasu Tokyo!

Sista morgonen i Tokyo - igår måndag. Jag drog undan pappjalusin och möttes av en stad som badade i morgonljus. Dags att åka hem. Fem dagar som skulle varit sex dagar men blev fem på grund av en kass radio i flyget... Jag åker gärna, gärna tillbaka hit.

Nedan tre mobilbilder, redigerade stående i kön till flyget!
Tokyo-morgon
Utsikt från 37:an över Shinjuku-stadsdelen.

Tokyo-frukost
Misosoppa, lichifrukt och en vaniljbulle + lite okra innan med till frukost.
Tokyo-fiskar
Snacks. Allt är fisk.
Arigato gozaimasu betyder tack så mycket!

2013-10-20

Tokyo i bilder

En långlånghelg i Tokyo. Jag visste att mina förväntningar inte skulle vara de rätta: för det var så fantastiskt svårt att förstå hur den här staden är, dess själ som vi bara skrapat lite på ytan av. Det är en stor fantastisk stad med vänliga människor, överallt.

Här kommer några bilder. Jag vet att ni som följer via Instagram redan sett några av dem.

Tokyo1

Lunch med sushiband. Gott och helt andra sorters bitar än hemma. Och gott! Kockarna ropade hela tiden och det var en slags rolig gemenskap på restaurangen.



Tokyo2

Turistdistrikt i Asakusa - gammal men nyuppgyggd stadsdel med tempel.


Tokyo3

Sjögrässallad. Gott. Allt är gott och jag älskar att prova ny mat.


Tokyo4

Finkött carpaccio. Biff med insprängt fett och lite fett på det med.


Tokyo5

Det är folk ute hela tiden. Ljust och lugnt och en "snäll" stadspuls trots stadens storlek.


Tokyo6

På minirestaurang med tio platser, saké och sällskap av min man!


Tokyo7

Regn och dimma idag. Intressant att se stadens alla ansikten.


Tokyo8

Ja, här sitter jag nu på 37:e våningen och dricker afternoon tea. Imorgon bär det av hem igen. Gud, vad jag saknar barnen!

2013-10-11

Att bli upppsagd

C-600
En av fördelarna med att jobba i stan är att man kan gå på stan på lunchen.
En av nackdelarna med att jobba i stan är att man kan gå på stan på lunchen.

För snart exakt ett år sen blev jag med en tredjedel av mina kolleger uppsagda. Jag var sugen på att byta jobb, så cv:t var färdigt och det var den sparken i baken jag väntat på. Men så fel det ändå blev när jag inte fick göra valet själv. Jag hade ju flera av mina när vänner där: vi var ju ett tjejgäng i samma ålder och med barn i samma ålder. Dem träffade jag oftare än mina andra vänner. Men så var det bara slut. Det tog bara två veckor innan jag packat bort det sista och gick hem med min stora krukväxt på armen. Men under vårt avdelningsmöte så sa jag ”det kommer att lösa sig och det kommer förmodligen bli om inte lika bra, så ännu bättre”.

Jag var nog ändå ingen vanlig arbetslös. Försökte njuta av att vara ledig och fri, trots den framtida ovissheten om hur vi skulle betala huslån, mat och allt. En av mina uppsagda kolleger tipsade mig innan jul om ett jobb, där de sökte många att anställa.

Tänk om vi hamnar på samma jobb igen.” Chansen fanns, men den kändes så ofantligt liten. Men den fanns. Och i april började hon! I maj jag!
Och så många nya fina kolleger vi fått och för min del passar detta jobbet mig mycket bättre: kreativare i en miljö med fler som jag. Och trevliga dessutom! Så visst blev det bättre. Men ändå saknar jag mina tjejkompisar på gamla jobbet, de som känner mig och vet vem jag är och vad jag står för och vad de kan förvänta sig av mig.

Man lär sig om sig själv genom andra.

2013-10-06

Närodlat

Jag skulle bara ta bort lite vissna grenar, så insåg jag att hela trädgården ju var full med godsaker!
Bönor, minimorötter, jordärtskockor, chili, tomater och hallon. Kändes extra bra att kunna servera grönsakerna till middagen ekologiskt, närodlat, utan bekämpningsmedel och faktiskt stundtals även utan vatten...

Men tänk om man skulle odla allt själv, tänker jag. Det hade ju inte gått: så mycket man som vi behöver! Hur långt räcker ett sädesfält? Och så tänker jag på dem som levde för: hur mycket åt de? Hur stora var deras portioner?

IMG_0374
För snyggt för att ätas upp!

Filip_och_gronsakerna
Mm. Hallon!