Idag är det Jordens dag. Det tycker jag är lite trist. Det borde vara det varje dag.
Earth Day är ett initiativ tagit från amerikanskt håll. På senare tid har jag som en effekt av klimatförändringarna funderat på människans rätt att exploatera planeten. Jag har kommit fram till att innan miljön och klimatet blev ett uppmärksammat problem, levde människan som om det bara vore att ta för sig: inkomster men inga utgifter - det var ju inget problem, allt var i hyfsad balans, att det är var och ens rättighet att konsumera utan att återvinna, att resa enbart för lättjans skull, att bygga städer och vägar och tränga undan naturen.
Det handlar om det grundläggande:
survival of the fittest. Men om nu människan är "the fittest" eftersom vi delar in oss i "männskor" och "djur" som om vi härstammar från olika håll. Varför kan vi inte hushålla och ta hänsyn? Är drivkraften att individens gener ska överleva så stark att den kommer att bli vårt fall?
Det finns sex miljarder människor på jorden. Matpriser stiger, Sverige källsorterar och slår sig för bröstet, men vår insats är egentligen bara något gult i Mississippi eller Nilen. Hela Sverige är bara som en medelstor Kinesisk stad, som det i sin tur finns många av.
Läste i morgontidningen om att årets
Craaford-pris bland annat går till
Edward Witten. En man som jämförts med Albert Einstein och forskat om materiens kvarkar och strängar: att all materia egentligen består av en rörelse i olika former - energi - inget annat. Så enkelt är det: allt är energi, men vi kan inte riktigt hantera den.
Nä, om man kunde foga ihop motivation och lite logik från
Maslow,
Darwin och
Kotler, bör vi ha förutsättningarna för att kunna fira Earth Day även långtid framöver.
The grabbing hands grab all the can. All for them selves. After all, it's a
competetive world. Everything counts med favoriterna Depeche Mode.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar, det blir jag glad för! ♥