Repeat repeat repeat

Då var det dags igen. Siffran elva skrivit med gult... Jag pratar om förkylning. Än så länge är min dotter bara hes, vi får väl se vad det utvecklas till. Måste säga att det faktiskt låter lite sött när hon är hes.

I år har jag jobbat två hela arbetsveckor. Alla andra veckor har det varit minst en halv dags VAB, minus en vecka som var semester då dottern iofs också hade feber två dagar. Bilden är tagen en av de dagarna. VAB, Vård Av Baciller eftersom man själv för det mesta också får sig en släng av dem. Vi ska ju hälsa på en nyfödd bebis på söndag, hon hinner ju börja krypa innan vi får träffa henne!

Senast jag var hemma med min dotter, var den feberfria dagen innan de får komma tillbaka till dagis. Den spenderade vi bland annat med mormor på café. Såklart dök en glad dagisfröken från avdelningen bredvid upp och jag fick dåligt samvete: vi var ju inte hemma och storebror var på dagis! Men egentligen tycker jag det kvittar om man sitter stilla hemma eller sitter stilla på ett café. Så länge det inte smittar. Chansen är större att en tvååring sitter still i en barnstol med en ostbulle på ett café än hemma.

På tal om dagisfröknar, så ska en av våra sluta. Trist för oss, men roligt för henne att prova något nytt efter 22 år på samma ställe. Sånt är livet. "Ge mig en fast punkt i tillvaron så ska jag förklara allt." Det var den kloke Albert Einstein som sa det och då var det inte dagisfröknar han pratade om utan en fast punkt över huvud taget, en punkt som inte rör sig i förhållande till något annat (det skulle möjligtvis kunna vara högen med tvätt hemma).