Tisdagstema: gammal

Pata negra-skinka.
Smaka på ordet. Smakar lyx och gourmet. Precis vad det är. I mitt inlägg om miljöovänliga luncher och alternativet egna mackor med gott pålägg, är pata negra-skinkan ett led mot den miljövänligare lunchen.

Tyvärr kom skinkan aldrig så långt som till lunchen. Den blev kvällstilltugg istället. Med ett litet glas rött vin till dessutom. Jag äter inte godis, så på kvällen hittar jag andra godsaker utan socker.

Vissa påstår att det finns en smak utöver de fyra grundsmakerna surt, sött, salt och beskt: umami.
Alla människor kan inte känna den. Jag tror dock att jag är en av de lyckliga. Smaken av pata negran mognar efter ett par sekunder i munnen och då sprider sig en underbar känsla i hela munnen som gör smaklökarna lyckliga och av vad jag definierar som umami. Nu vattnas det i munnen igen när jag skriver om det.

Vad har pata negra med tisdagstema att göra då? Jo, skinkan från de svarta grisarna uppfödda på ekollon ska hänga och torka i minst 24 månader efter ett par dagar i salt innan den är klar. Så den är egentligen gammal. Vinet också som legat på ekfat (innan det hamnade i en bag-in-a-box-slut-på-lyxen).