Fabriken. Och inredningsfoto.

Det är i alla fall den sämsta tiden på året för inomhusfoto nu. I alla fall den spontana sorten, där man inte kånkar runt reflektionsskärmar och stativ. Man kan använda längsta exponeringen man klarar av utan att darra, ett objektiv med stor bländare eller planera så att man fotar på förmiddagen: som ljusast. Blixt skulle jag i det längsta undvika, såvida man inte riktar den åt ett annat håll för diffus spridning och sånt. Men det finns ju ett redskap som jag alltid använder mig av. Min vän Photoshop.


Alla bilderna av samma samlade. Man vill ju inte visa den fulaste bilden först. Inte heller sist. Inte alls allra helst.

Orginalfotot. Sådär bra. För gula färger. Underexponerade områden där man inte ser detaljer.


 Ljusare och lite mattare färger. Mer skärpa.



Mer skärpa, lite beroende på vad man vill visa. Oskärpa i kanter.

Ännu mer oskärpa i kanterna. Och en jämnare toning över hela bilden. Skapar en stämning.



Vinjettering. Mörka kanter. Ibland blir det så när man har fullt utzoomat och stor brännvid = mycket får plats i bilden. Men det är inte alltid man vill ha det. Ett landskap vill man ju ha jämt exponerat, men med en inredningsbild vill man kanske lägga fokus på en viss detalj bilden. Då är det bra. Intressantare bild.

Hur lär man sig detta då? Jo, man kollar på Moderskeppets filmer, googlar men framför allt testar, testar, testar å testar. För det är så kul!

Ser många fler tips på Fabrikens hemsida som idag har temat just "Inredningsfoto".

Elle med och utan interiör

Just nu känns det som om detta är något av det roligaste som hänt Caro-lines. Jag har med mina speglar i novembernumret av både Elle och Eller interiör! "...formgivaren Caroline Salde...". C'est moi!



I Eller interiör.



I Elle.

Söndagsbilden: stolen

Vilken tur att jag gick med i Fabriken: just nu känner jag att jag inte hinner med bloggen riktigt. Det händer mycket. Mest bra. Lite annorlunda saker. Men det kommer bli bra. Det är redan bra.

Den här stolen köpte jag på loppis. Så vackra ben. Och såå sunkig sits! Den ska vi fixa till. Ni som följer med här kommer se vad som händer med stolen. Jag har redan varit framme med sågen på den....

Den var så fin där den stod. På väg in i huset. Jag satte den halvvägs. Skulle bära in nåt annat väl. Sen stod den i tvättstugan mer än en vecka. Sen hade den "stått till sig" och jag fått tummarna loss med mitt projekt! En stol full med historia, som den inte kan berätta. Var den funnits, vem som suttit på den. Vem som gjort den. Hur gammal den är. Stolen.

Fabriken: textil

När min man är bortrest intar barnen sängen. Lite trångt. Mycket mysigt. Många täcken. Många kuddar. Och gärna även en av två katter.

Kuddhögen nedan är skydd för att barn inte ska trilla ur sängen!

Nedersta: min finkudde från Bantie som jag nog gillar mest av alla kuddarna i vårt hus.
Andra underst: från Village. Har i efterhand insett att någon inspirerats av Josef Franks mönster med bergen.
Mitten: Klassikern från Lexington. Nästan lite pinsam att ha eftersom "alla har den".
Näst överst: Söta ugglor från Lagerhaus.
Överst: Mitt lapptäckeprojekt. Tålamodet sträcker sig till en kudde. Överkast noway!

Ja. Det var mitt bidrag till dagens Fabrikstema "Textilier: Mattor och kuddar". Inte en matta i sikte, trots att lillasyster räknade femton mattor i en läxuppgift.

 

Ljusstakar

Jag har gjort en liten kollektion ljusstakar. Jag hoppas att lugnet jag känner när jag gör dem, följer med till dess nya ägare. Jag tycker att de med fyra är utomordentliga som adventsljusstake. Har faktiskt redan paxat en...


Små söta blå fat. Har inte sett sådana så ofta.



Blått blått. På trä.


Mina barn vet numera vad det innebär att vara assistent. På eget bevåg: en bakgrund a la lillasyster.


Björk. Min man har fått såga. Och bloggkolleger vänta medan jag "fixade björkpinne".


Finns in the shop-the shop.

DIY: nitar på jeansen

Nitar. Känns väldigt mycket 80-tal för mig. Men så är man ju ett barn av 70-talet. Plastiga armband och telefonsladdsnyckelknippa. Nitar är i alla fall lite coolt igen har jag märkt.



Jag pimpade mina jeans med lite stjärnor som jag köpt på Panduro. Det är bara att sticka dem igenom tyget och klämma åt med en liten tång. Sen ska man säkert lägga jeansen i en tvättpåse när man tvättar dem.





Man kan ju sätta nitar var man vill. Jag har sett ett annat DIY-projekt med nitar på en kudde. i form aven stjärna. Också fint! Ett DIY-julklappstips kanske.

Trevlig helg!

Fabriken: sovrum

Då var man en fabriksmedarbetare. Sist in.
Sovrummet. Jag skulle gärna vilja ha gardiner från tak till golv, i lite grovt glansigt tyg som man kan dra för längs hela väggen. Som ett fint hotellrum. Det är nästa projekt i detta rum.

I sängen ligger två barn och sover. Jag smög in med kameran och tände upp lite. De vaknade inte. Inte ens av slutarljuden. De sover där när han som brukar sova bredvid mig är bortrest. Och minst en katt i fotändan.


Papegojan vakar över sovrummet. Tyst.


Han står på två skåp, där sänglinne och brudbukett förvaras. Och en del annat man bara fortsätter förvara. Säkert inte alls bra ur feng-shui-perspektiv och speciellt inte i ett sånt här rum. Knopparna är
utbytta.


En gammal klocka. Gillar inte att bli påmind om vad kockan är. Gillar mest att vara i nuet. Har inte armbandsklocka. Men är ändå punktlig.


Min fina Banti-kudde. Den är den bästa av alla kuddar vi har.


Vid min sida står den här tavlan. You rock. En del tavlor ska bara inte hängas upp. De ska stå mot väggen och flyttas runt där de för stunden passar. Vid min sida ligger också en drös med tidningar. Bara inredningstidningar och olästa Buffé. Så många att min dotter en gång sa "mamma, du slösar med tidningar".


Ja. Man får inte roligare än man gör sig. Sådana här ögon hittar man lite varstans i huset ibland. Som på strömbrytaren i sovrummet.


Dags att förflytta sig från datorn till just sovrummet.

Färg

Färg är jätteintressant. Det säger allt.

Jag kommer ihåg en biologilektion, där läraren försökte förklara att man ser färg före form. Detta genom låta oss titta rakt fram sådär ofokuserat på tavlan. Sen förde hon in ett föremål i synfältet. Och faktiskt så kan man se färg utan form. Man kan ju tycka att allt måste ha en form för att man ska kunna se det, men testa själv.


Vacker målning i guld och brunt på da Matteo:s "finrum". Egentligen är det bara streck på väggen. Men vi ser ju ändå kaninerna och huset.


Inser när jag tittar på bilden nu att det är en hund och inte en uggla. På ett elskåp på vägen till ovanstående fik. Samma färg oavsett form och tolkning.


Som det stod i Fabriksinlägget idag för dagens inspiration: "färg", så ska grönt ha en lugnande effekt. Hoppas det funkar i detta sammanhang. Sen kan man väl fundera på om arkitekten, intendenten och säkerhetsmannen samarbetade. Eller ej. Bilden är från Naturhistoriska museet i Göteborg.


Varning för mig och min röda tuppkam.


Min dotter sa i bilen hem idag att man passar bäst med den hårfärgen man föds med. Jo, så är det nog. Naturen matchar bäst. Naturen är den bästa konstnären. För det är ju den vi målar av. Oavsett om det är det vi ser, upplever eller känner. I färg. Eller svart-vitt, men det är också färger.