2012-01-29

Barn är mjuka - mammor är stela

Trilla

Det var tjugoåtta år sen sist. Om jag åkt med skolan så har jag glömt bort det, men skridskoskolan var tjugoåtta år sen. Och första och andra gången för barnen. Det gick rätt bra, efter ett par minuter kom skären tillbaka, trots att jag hade klumpiga hockeyrör för första gången och inte smidiga konståkningsskridskor.

Ni vet, när man åker skidor ska man inte åka sista åker sägs det. Detsamma gäller nog skridskor. Vi tog ett extra varv. Och jag stod i princip stilla, och jag vet faktiskt inte hur det hände, men plötsligt låg jag på mage på isen, hade nästan tappat andan. Kunde inte röra mig på säkert tio sekunder. Jisses, vad jag kände det. Överallt. Tre snälla tjejer frågade om (tant) behövde hjälp. Min son blev nog rätt rädd. Jag med. Jag känner mig inte så stel och osmidig, som kroppen gjorde i fallet.

Det blev ryggont och en konstig känsla i huvudet eller snarare utanpå men innanför håret. Hjärnskakning light. Men barnen hade kul och det gick så snabbt för dem från att inte ha åkt till att ta sig fram rätt snabbt. Åh, vad de är fina. :)


Notera hjälmen i översta bilden. Den kändes stor.
Notera även mina benvärmare. 
Skridskor

3 kommentarer:

  1. Ojdå. Hoppas det gick bra ändå ;-). Och tack för besöket på min blogg.

    SvaraRadera
  2. Ooops, jag man blir inte direkt smidigare med åldern...det är därför jag går på yoga! :) Hoppas det känns bättre nu. Kram/Nellie

    SvaraRadera
  3. Tack, idag är det ok!
    Funderar på att testa yoga. Nytt år, nya löften och förnyat träningskort!

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, det blir jag glad för! ♥