Miljöångest och klimatångest

Emellanåt får jag sådan klimatångest att det inte är sant. Och så känner jag mig så hjälplös att jag inte vet var jag ska börja ens. Att källsortera känns så fjuttigt liksom, även om jag gör det. Slaviskt.

Förra måndagen hörde jag att en av Nobelpristagarna sa att vi är på väg att försätta oss i stenåldern igen. Ja. Så är det nog. Om inte världen lyssnar på Greta Thunberg. Jag blev rörd till tårar när jag såg hennes tal i Katowice. Inte bara för de kloka och starka orden, utan även för att en så ung tjej klarar av att göra det hon gör. På engelska, inför så många "stora" maktmänniskor. Den största är hon!

Jag skriver på namnlistor på Facebook för att hjälpa organisationer som verkar för klimatet och även för djur som behandlas illa. Jag hoppas att min namnunderskrift hjälper en gnutta i den nästan oändligt höga tröskeln (når till ozonlagret) som vi kämpar emot för att förändra. Förändra tillbaka till stenåldern, med uppkoppling.

Jag älskar ju de här planeten.