En helg NY

Vill du följa med till New York? Jo, det ville jag gärna. Mer än mer än gärna. Så det gjorde jag.

Jag har haft en längtan hit ett bra tag. Att uppleva. Att fotografera. Att vara lite city-cool. Att känna att jag måste gå in på varenda Starbucks jag ser. Att prata den amerikanska jag kan prata om jag vill. Att känna sig som en som går på nattklubb. Även om de andra inte kommer förrän om fyra timmar.

Fem dagar och tre nätter. Det kändes det som. Torsdag till måndag morgon. Någonstans försvann sista natten och söndag och måndag blev till ett vaket trött dygn.

Det är en fantastik stad. Men med så mycket folk som där är, så tror jag att det finns ingenstans som man kan känna sig så ensam. Det gjorde inte jag. Men ändå. Man saknar det som är viktigast och inte kan mätas. Men det var en skön lång date med min man.

Det kändes konstigt att flyga iväg från barnen. Låtraden från Adolphson & Falks låt dök upp i mitt huvud någonstans över norra kalla Atlanten: "Jag reser inte till nånting. Jag reser ifrån."

Ingen nyhet att det är stort.

Så många konstverk.

Efter den stora sushimättnaden.

Lite roligt att solen stod just som den gjorde när jag vände mig om och såg att Flat Iron Building låg bakom mig.

Stege nummer 8. Liten brandstation. Vi undrade om den var med och släckte under 9-11.

Har lärt mig att i NY heter det inte [Hjoostn] utan [Husston].

Grey Dog Café. Rekommenderas varmt.

So SoHo.

Bästa bilden på mig är suddig. På Grey Dog Café. Sa jag att det rekommenderas?! Vi gick dit två gånger.