Måste inte

Att bryta vanor är inte lätt. Och inte blir det lättare med åren. Just nu funderar jag på det faktum att jag använde ordet "måste" lite väl mycket. Som om jag bara genom att använda det, låter ordet bestämma över det jag känner att jag borde göra. Säger man "måste" så är det så. Och så blir man lite stressad. Men det är bättre att vilja göra det. Det vill man ju i och för sig för det mesta.

Vill komma i tid.
Vill avsluta projektet.
Vill att vi ska hjälpas åt med läxan.
Vill att alla ska sätta in i diskmaskinen.
Och så vidare ni-vet.

Nu ska jag knåpa nyhetsbrev och lyssna på Röyksopp. För att jag känner för det och vill och känner att jag borde skicka nyhetsbrev: ett måste? Nix, för det är så roligt att jag vill, vill, vill.

Och imorogn morgon, så måste vi inte köra senast fem i halv åtta. Utan vi kör senast fem i halv åtta och gör det för att vi vill vara i tid. Då känner jag mig mindre stressad på morgonen. Jag måste sluta säga måste!

Det var kvällens bloggterapi. Sånt som man skivit i en dagbok om det var 80-tal och inte på en blogg för hela världen.