Kosläpp

Här kommer de utlovade kossabilderna!
I söndags var vi på kosläpp med några vänner. Jag har flera gånger velat gå: för att få se de lyckliga kossorna skutta ut på grönbete, men aldrig blivit färdig till det förrän nu. Vi väntade vid hagen, med picknick och kamera.

De hade riggat upp högtalare runt hagen, för att en "bondedam" skulle berätta lite om naturen och ängarna och Linné och sånt som man råkar sluta lyssna på vare sig man vill eller ej. Men efter det spelade de "En stund på jorden". Tur jag hade mina stora solglasögon på mig. Varför blir jag rörd av det? Fråga utan svar kan man tycka när man står där och försöker gömma tårarna genom att göra ögonen stora. Men det är ju inte så svårt att räkan ut att det handlar om ödmjukhet inför livet det handlar om.



Framme. Hela semestern ligger framför er!




Först ut. Lite tveksam, sen råmade den! Men ingen gjorde sådana glädjeskutt och gick på framklövarna så som jag sett i tidningen. Kalven som var först ut i lass två, vände tillbaka, för mycket nytt.




Hej, vi är nya här.










Tjuren, avelstjur med mellan 1000 och 10 000 barn, kutade ut på stora ängen sist, när han sett till att alla var på plats. Så tror jag i alla fall att han tänkte.




De mest ystra var barnen.

Det var en trevlig upplevelse att se glada kossor!