Kontroll och passion

När vi har konferenser på jobbet, har vi förmånen att få lyssna på inspirerande föreläsare. I år lyssnade vi på den för mig tills i fredags okände danske skådespelaren Jens Arntzen. Uttrycksfull man som definitivt inte behövde mikrofon för att göra sig hörd.

Han pratade bland annat om kontroll och passion. Att begreppen är varandras motsatser. Intressant att fundera på. Är den yttersta passionen att släppa all kontroll. Eller når man den yttersta formen av kontroll för att man är passionerad inför det man gör? I jobb och arbetsuppgifter säkert, men inte i kärlek.

Bild: Romantiskt näckrosblad, som för tankarna till tex Monet. Han måste ju varit grymt passionerad för sitt måleri. Och kontrollerade sin kunskap fantastiskt bra. Men kunskap är inte känslor? För när the Jens Arntzens-"show" var slut, blev han till en mycket timidare person.


Märkligt, när jag skriver detta inlägg fick jag ett nyhetsbrev från Twitter som talar om för mig (bla) att Monet sa: "I am following Nature without being able to grasp her." Ok. Monet talar till mej. Är man passionerad om man hyser stor vördnad inför det man gör, när man har förebilder man betraktar som ouppnåeliga? Utan passion ingen kontroll? Eller har passionen tagit över när man tappar kontrollen?

Jag tror jag lämnar den här filosofiska monologen, typ nu.