Sounds of the DM-universe

Det känns i halsen idag. Men det är inte baciller. Jag är hes av måndagskvällens allsång: konsert med favoriterna genom tiderna, Depeche Mode. Min syster - som lånat alla mina DM-LP-skivor innan hon köpte egna - och jag var på Malmö Arena igår med elvatusen andra och njöt. Svarta byxor svart tröja men synttofsen klipptes av 1985.

Tjugo i nio äntrade Dave och Martin (inte Al som jag fick för mig att han hette i ett svagt ögonblick), Andrew och två nya boys scenen. Dave får mig fortfarande knäsvag ♥. När de gick uppför trappan till scenen fick jag faktiskt hjärtklappning. De nyaste låtarna är jag inte helt insjungen på, men fjärde låten och frammåt hörde till de lagom gamla låtarna, som jag tycker är de bästa. Alla i iofs bra.... Jag saknade "Just can't get enough". Vet inte om man kan kalla det tradition, men Daves kavaj åkte av efter första låten och västen knäpptes upp rätt snabbt och åkte av efter en halvtimme. Medelålderna var rätt hög: vi var bland de yngre. Jag kan inte nog beskriva hur bra de är, så "... enjoy the silence...": Så. Jag var imponerad av den rörliga grafiken på storbildsskärmen bakom. Coola filter och collage och närbilder för alla. Depeche var mycket rockigare på scen än vad de är på skiva eller vad man säger nuförtiden. Och det var länge sen jag hörde det där ringandet i öronen när jag landade på kudden hemma i sängen.

Och i morse var det någon som sjöng "Miles away..." för mig i mitt huvud när jag vaknade. Jag kanske ska åka till Göteborg ikväll?


Se fler bilder här. Logon har jag lånat från deras hemsida med nedladdningar.

PS. Förbandet Nitzer Ebb hade väl kunnat följa med ut tjugondag Knut. Sångaren lät så arg och nästan skällde på publiken, på you! och you! och you! Det är skillnad på att applådera och att applådera: man kan applådera för att man vill att nån ska sluta spela och man kan applådera för att man vill ropa in dem igen. (F'låt).


Update: Jag insåg just att jag har applådblåsor i händerna... och btw kolla lilla bilden till höger här.