Fjällen i fem bilder

Se vilka lååånga övergångsställen de har i Norrland... Jag upplevde det som om vi var nära Riksgränsen, men i själva verket var vi ju bara halvvägs! Hemma-Skåne är bra olikt resten av Sverige.



Oh deer! sa vi när vi såg den här flocken med renar på vägen till Sveg... (sorry...). Säkert hundra stycken, som inte ville flytta på sig.



Jag säger som Arnold. Och en semester är lyckad när man har känslan av att man vill flytta dit där man varit. Men så skön min egen säng är!



På väg hemåt och söderut. Solen orkade inte över de mjuka fjälltopparna dagarna innan hemresan så några strålar var välkomna genom skogen.



Hade jag haft mer tid och varmare kläder skulle jag tagit på snöskor och fotograferat hela fjällen. Här en bild på vinterlandskapet utanför vår stuga. Det är månen som sköter ljuset vid en lång exponering. Och här några ord från vår vän Rydberg:

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.

Jag ska ju inte ens tro att jag nånsin skulle vara i närheten av att kunna ha sagt det bättre själv.