Lunchreflektioner

Det är när man minst anar det som man kan bli som mest inspirerad. Lunchen idag var en sådan dag.

På cykeln: Jag hörde en tjej med en laptop i handen i min ålder stå och prata med en något äldre man. Tjejen sa "- Det är mycket data nu". Kan man säga så? Får man säga så? Hur framstår man när man säger så? Även om det aldrig har var mer sant.

Vid trafikljusen: Jag såg min drömnummerplåt: WEB och siffrorna minns faktiskt jag inte - annars är jag den som minns telefonnummer till de jag gick med i trean men kan inte komma ihåg kortnummer till kolleger.

I butiken: Den klammerlösa häftapparaten. Vilken idé. Kolla här. Den häftar upp till fem-sex papper med enbart hål och smart vikning.

I andra butiken: Mammalyx.

I kaffekön: Klick sa det från min telefon och killen framför mig reagerade inte. Tur. Det var hans skor jag fotograferade. Hela hans outfit: kavaj och espadrillos tillika röda och blåa randiga. Jag måste säga att det såg rätt coolt och somrigt ut. Men var går gränsen för när man inte får fotografera i smyg? Inte här i alla fall tycker jag.