Pizzasallad

Jag är helt såld på pizzasallad. Men jag har inte riktigt fått till rätt recept på dressingen. Många gånger har jag stått där med vinäger, kryddor, förvällt kålen, värmt dressingen för att få den där riktiga pizzeriakänslan, men den har inte infunnit sig i skålen. Eller så har jag inte låtit den stå tillräckligt länge, har jag tänkt. Ända tills jag fick den eminenta boken Husmorsorna i julklapp.

Efter lite tester i provköket har jag modifierat den till detta:

Fint strimlad vitkål.

En fin skål.

2 msk ättika (det är det som är henligheten!
2 msk olivolja
2 små msk vatten
en hel del salt
en hel del svartpeppar
en hel del italiens salladskrydda
pressad vitlök i valfri mängd (den ska pressas och inte krossas och sen hackas finfint med kniven som alla kockar med självdistans gör)

Blanda väl eller gör som Hamberg och grannfrun: lägg allt i en burk och skaka, skaka. Sen häll, häll och blanda, blanda. Och ät, ät.

Nu kommer en ljuvlig pust med vitlök ur kylskåpet när man står och drar i dörren och letar efter något gott som ingen köpt hem. Och faktum är att man kan bli riktigt sugen på lite sallad sådär vid niosnåret. Bra. Istället för en ful godisbit eller i värsta fall två.