Positivt tänkande

I morse var det svårt att lyfta på täcket, men till slut masade jag mig till jobbet ändå. Sen filade på vad jag skulle säga till chefen vid halvlek idag:

1. Jag har ont i halsen och kör hem och lägger mig.
2. Jag har inte sovit tillräcklligt de fem senaste åren och behöver vila.
3. Jag föll på mållinjen innan jul och orkade inte sista veckan.
4. Vår städerska är sjuk och även vår vaktmästare har köpt en elgitarr och har inte jobbba med huset på ett tag, så jag måste hem och ta itu med det själv (ok, för att förtydliga så är det jag som är städerskan och min man som är vaktmästaren).

Nä, det första argumentet är det enda som är helt sant och giltigt, men chefen var ju inte ens där. Och varför känner jag att jag verkligen måste ha "starka bevis" för att jag ska gå hem? Är det duktig-flicka-syndromet? Om jag känner mig sjuk, så går jag hem. Punkt slut! Tyvärr missar jag dock tyvärr avdelningsmiddagen ikväll, vilket ju är synd, men det finns inget värre än sjuka kolleger som inte kan stanna hemma. Eller jo, men inte i detta sammanhanget.

Jag har en smula positivt tänkande i mig har jag märkt. När jag spillde kaffe vid datorn var min första tanke "Vilken tur!" Tur att jag inte spillde en droppe i tangentbordet! Så idag är det tur att det inte är julafton denna veckan. Hoppas bara att inga nya fula baciller knackar på dörren och vill komma in i värmen och sprida allt annat än julstämning.

Bild från Gant och deras Home collection, där jag gärna velat gömma mig resten av dagen.