Gamla ting

I helgen var det loppisdag igen i ladan inte så långt från oss. Det märktes att det är lågsäsong, inga sommargäster. Vi var ändå en del som trängdes där. Bland annat min gamla klasskompis, vi går dit tillsammans ibland. Jag hade min mamma och min dotter med. Min mamma är novis i ämnet. Det blev en del glada tillrop åt saker hon kände igen och hon beslutade att inom kort göra en utrensning i skåpen därhemma. Det bästa hon fann på loppisen var en väninna hon inte sett på år.

Jag fyndade bland annat en pokallik skål i tjockt glas och en söt liten men tung bricka med vackra blommor runtom. Perfekt för några pepparkakor eller två tjocka stearinljus.

Sötaste fyndet gjorde min dotter: lilla kattkrukan fem centimeter hög. Hon gjorde även det tuffaste fyndet: en Kalle Anka-tidning. Men den var nog mest för att impa på storebror och för att få ha en helt egen Kalle Anka-tidning.

... läs mer under bilden...



Det är en sån känsla att hitta en unik sak som bara känns rätt i magen. Och känslan av att det är ett fynd. För det är det för det mesta. Jag brukar också fundera på i vilket hem tingen tidigare har stått. Vem har tidigare använt den lilla brickan, vad använde dem den till och var kom den ifrån? Jag ser en gammal snäll tant framför mig som kommer med ett glas vatten på brickan till gubben sin. Ett sånt glas som man hade i matsalen på lågstadiet. Glasskålen har varit till bredden fylld med röd-och-vita polkagrisar och stått mitt på ett dignande gottebord bredvid radiokakan och knäcken vid juletid i skenet av vita hemstöpta stearinljus. Snö ute. Tror jag. Det känns rätt trevlig om det varit så.