Privat

I dagens Sydsvenskan läste jag en artikel om att läget schimpanserna i Elfenbenskusten är akut. På 1960-talet fanns i området runt 100 000 schimpanser. Idag finns bara runt tusen apor kvar. Detta på grund av bland annat rovjakt och trädfällning. Varje gång jag läser sånt här blir jag så illa till mods och vemodig. Vad är det vi håller på med? Varför slutar vi inte?

Det finns många projekt för att rädda djur, människan och planeten, men varje dag dyker det upp nya problem, som är alldeles för stora att själv ta tag i. Men jag känner det som om det är mitt eget privata problem och får dåligt samvete för att jag inte gör någonting. Eller tillräckligt. Jag funderar en gång extra om jag verkligen behöver en kofta till eller en väska till och istället bara fönstershoppar eller windows-shopping om det är på nätet ;-) eller funderar på varfrån äpplena har transporterats. Är de från Chile köper jag hellre päron från Holland och hoppas på att de har miljövänliga metoder för att odla på båda ställena. Men det räcker ju inte. Jag borde ju sluta köra bensin- eller dieselbil. Men då måste ju alla andra det med. Alla borde jobba hemifrån, men det går ju inte heller...

Det är en angelägenhet som berör alla, alla, alltid. Hur privat beslutet än kan tyckas vara med till exempel hur man väljer att slänga sina sopor. Jag säger som på Animal Planet "Recycle all you can" (det kommer blöjreklam först, sen själva klippet). Preem kör en reklamkampanj nu som jag gillar, de visar en bild med ett vackert landskap och ovanpå ligger Arkiv-menyn med "Spara" markerat eller tangenterna "Ctrl" + "S". Det måste vara tufft att vara ett företag i den branschen, samtidigt en ljuvlig utmaning för rätt person - vi kommer inte att sluta förbruka energi, men nödvändigtvis på ett annat sätt än nu.

Jag vill uppfostra mina barn till att förstå att människan inte är separerad från naturen och att allt hänger ihop, utan att för den sakens skull vara fanatisk.


Bild: min favoritapa Jocko som hängde under min arm i många år när jag var liten. Min privata apa får vara modell för dagens tisdagstema: privat.

Källa: Hittar inte artikeln på Sydvenskan.se, men orginalet finns på Current Biology.

En liten tilläggsfungering: egentligen ifrågasätter jag ju en stor del av innehållet i min egen blogg. Jo. Det handlar om att lägga om konsumtionsmönster och värderingar. Vi behöver inte sluta klä oss snyggt eller inreda våra hem vackert. Lösningen heter helhetssyn, måttlighet, hållbarhet, ekotänk och miljövänliga produktionmetoder i rimlig skala.