Rackartyg

Idag bär det åter av norrut till huvudstaden. Lördagen bjuder som sagt på 40-årsfest - det är nästan så att jag själv får en 40-årskris (jag är numera 34, men upplever mig som 28). Varför det? Kanske för jag är så rädd om livet och tiden vi har att det slutar med att man vill inte att det roliga ska ta slut. Jag har fått höra att min gammelmormor - eller bestemors mor som det heter på danska - sa: - "Det blir aldrig som man tänkt sig". Hon är beskriven som en krutgumma och full med positivt tänkande och energi, så jag har tänkt att hon nog menade "men det blir bra ändå". Jag lever nog - i de flesta fall - enligt den devisen och har märkt att jag oroar mig mindre än en del andra i min omgivning, för jag vet att saker och ting löser sig, men man kanske inte vet hur, än. Därmed inte sagt att jag bryr eller engagerar mig mindre. Jag tycker inte att det inte lönt att lägga energi på något man inte kan påverka, kan tyckas självklart, men man är inte alltid rationell i alla lägen. Däremot så vet jag att det är fest på lördag och att det är inte ofta jag går på stora fester nuförtiden, så det är dags att på lördag carpe noctem.

Trevlig helg på dig.

Och just det, bilden: lördagen bjuder även på egentid i stan med mannen och honom ska jag ta en tur till Svenskt Tenn och Josef Franks tyger som kan bli kuddar i vår soffa, tänkte jag.