Stenhus, riddareborg eller prinsesslott

När vi tittar på väderkartan ser de ut att ha fint väder nu i Bretagne. Lika fint som hemma. Under semestern beslöt vi att nästa sommar ska vi stanna i Sverige. Semestern i Frankrike var det inget fel på, det är det inte på den svenska heller, men däremot kan den svenska senvintern vara rätt seg och det är då man behöver sol.

Huset vi hyrde låg på södra delen av Bretagne och ett äldre gulligt par ägde det. Jag kan säga en hel mening på franska och den är "Je ne parle fransaise", jag kan dock inte stava till den. Vad jag märkte var att om man säger den, tror folk ändå att man kan prata franska. Så damen pratade på, men förstod efter ett tag att jag nog inte helt förstod allt hon berättade om huset. Däremot säger kroppsspråk och tonfall mycket. Jag förstod att hon var orolig för att barnen skulle trilla ned från ovanvåningen där det var öppet ned till bottenvåningen. Vi byggde en avspärrning med fåtöljer och kuddar. Var fanns min dotter på morgonen? Bakom den såklart. Hur kul som helst att mamma och pappa byggt hinderbana.

Stenhuset såg ut som om det stått där i hundra år och mer därtill. Men det var faktiskt byggt för bara trettio år sedan. Vår son kallade det för riddareborgen och vår dotter för prinsesslottet. De första nätterna tyckte faktiskt jag att det skulle kunna vara ett spökhus. Ja, jag vet att det låter löjligt, men på natten var det lite kusligt, innan man lärt känna huset och dess vinklar, vrår och garderober. Vårt sovrum var tapetserat med ett vackert tyg med stiliserade träd och frukter. Det var mönsterpassat in i minsta utrymme och även taket var tapetserat. Eller madrasserat, för ljudet blev dovt i rummet.

Varför kännns det som om tiden går fortare när man har roligt?

Bild tagen om kvällen, fick luta kameran mot ett träd och hålla andan för att kunna få rätt exponering med lång slutartid.