Paris i bilder

Oväntade möten och upplevelser är det bästa med att resa. Dessa tillfällen dyker oftare upp ju längre bort från guidebokens trampade stigar man beger sig. Under helgens Parisresa och promenadvägen till nya Triumfbågen från den vanliga Triumfbågen, hamnade vi på en söndagsmarknad. Stånden stod tätt, tätt under uppspända presseningar och det var trångt i gångarna bland parisare och deras halm-
dramaten-väskor. Utbudet var mestadels färska matvaror, även tillagade franska och afrikanska rätter och ett och annat loppisstånd.

Dessa fräscha råvaror! Våra snabbköpskronärtskockor framstår som rena plagiaten och ostarna som trängs bakom disken bara ber om att få fylla munnen med rejäla och starka smaker. Staplade baguetter som väntar på att bäras hem, ostron och andra läckerheter från havet som jag bara kunde gissa vad de heter. I brist på ett eget kök i närheten fick jag nöja mig med att spara bilderna på läckerheterna i min kamera. Jag fick flera konstiga blickar när jag fotograferade, det är ju vardagsmat för dem. Vi lyxade dock till det med fem mini-pannkakor med amerikanskt fluffigt utseende, men le chef hade stoppat en ingrediens av antingen pinjenötter, malda kastanjer, mandel, majs och kokos i vardera pannkaka. En oväntad upplevelse som förgyllde resan! Det hela avslutades med en liten liten kopp kaffe med fin crema och mycket smak i två caféstolar vända åt samma håll.

Lördagskvällen bjöd på skaldjursfat och ett glas vitt vin som smakade som rött, för mamman som inte tål så mycket nuförtiden. Min man tog en stor stek med äkta french fries. Vi åt på ett café som var mer som en restaurang draperad i tjocka röda sammetstyger som nådde från från källaren och säkert ända upp till vinden. Matupplevelsen är halva resan!

Jag kan tacka Weronica för tipset om Laduree. Ett anrikt café med de läckraste små bakverk jag skådat på länge. Jag smög in och tog ett foto på munsbitarna. Kön var lång med japaner som ville köpa med sig makaroner hem. Nästa fyra euro för en liten kaka! Smakar det så kostar det. Vi åt frukost där i söndags. När de kom in med kaffet trodde jag att den pyttiga kannan innehåll mjölken till kaffet. Och när brödkorgen kom in tänke jag "när kommer min korg?", men den första och enda var det tänkt att vi skulle dela på. Vi funderade på om den slitna gamla fina mattan hängt med från starten 1862. Trots notan och den med svenska mått knapra frukosten var det var ändå värt upplevelsen!

I de små stånden längs Seine hade jag nästan väntat att jag skulle göra ett bokfynd: när jag bläddrade i den gamla tummade boken skulle ett okänt orginal av van Gogh dyka upp bland de gulnade bladen. Men nej. Det var i alla fall grönt i Paris. Kastanjerna bar sina allra ljusaste och skiraste vårgröna blad. Och Notre Dame stod kvar. Och vi resta mätta och nöjda därifrån.