Tidlöst mode och återanvändning - nytt och gammalt

Inför varje säsong när det är dags att uppdatera eller åtminstonde anpassa garderoben tänker jag numera efter en gång extra: behöver jag verkligen den här kjolen eller dessa byxorna? Jag har märkt att allt som oftast köper jag varianter på kläder jag redan har. Jag har bara tröttnat på den gamla varianten, men verkar inte komma ihåg det vid kassan i affären eller vid check-outen i nätshoppen. Jag tycker inte heller att man kan påstå att det finns ett tidlöst mode, men ju färre detaljer och mönsterrikedom på plagget, desto längre tid hinner gå innan man tröttnat på plagget - därav den lilla svarta kanske.

Hur ofta sliter man faktiskt ut ett plagg nuför tiden? Det är varken hälsosamt för ekonomin eller ekologin att kassera eller inte använda de kläder man har. Det var länge sen jag köpte något på rea, endast för att det var billigt. Nä, där är Tradera, bloppisar och klädbytardagar ett alternativ. Dock kan jag erkänna att jag bara sålt kläder, inte köpt på Tradera än. Det kommer kanske.

Dagens tisdagstema är Nytt & gammalt och trehjulingarna har trettio år respektive ett år på nacken och båda går lika bra att cykla på. Japp, det är både dotter, Spiderman och jag i den "nya" bilden :-).

Ännu en fundering

I morse fick min dotter, som sagt snart 3-år, för sig att hon inte skulle gå och kissa på morgonen. Jag berättade att det gör alla människor. Svaret? Jo:

- "Nähä, inte dom i reklamen".

Bild: Det är jag, med skor och öron, tolkad av min son.

Fundering

Ikväll avlyssnade jag följande pratstund mellan snart-3-åringen och snart-5-åringen: lillasyster om en skalbagge som storebror "undersökte":
- "Man får vara snäll mot skalbaggar, annars går den upp i himlen".
Svaret blev:
- "Ja, och dit vill den inte, för man vill vara kvar här på jorden".

Mamma behövde inte lägga till någonting.

Höstspaning

Trädgårdens krukor har i helgen samlats ihop och förberetts för kallare tider. Som Solrosfrö-Jessica skrev igår om att det känns som om ligga-och-sola-tiden är slut för i år. Det drar ihop sig till höst både ute och inne i garderoben. Ett säkert kort i höst har säkert många redan noterat är den långa koftan. Här har jag hittat en snygg grå kofta som även finns i plommon och svart hos Ellos (glöm inte bort rabattkod.se om du funderar på att invänta en kofta med posten. Under den värmande koftan, passar en lång skjorta och tights, med eller utan kjol - välj själv - jag föredrar nog med även om det ser snyggt ut på andra utan. Känner mig inte helt bekväm i det. En kort kjol utan för mycket vidd i som den här från Lindex Shop Online löser det problemet.

En värmande sjal, innan halsduken plockas fram; den här från Gudrun Sjödén. Sensommarskor som går en bit in i september också, innan även strumpor plockas fram; från Esprit.

På andra raden finns tre snygga väskor från Ceannis, den första och andra i lite grövre tyg i den numera klassiska modellen som återkommer varje säsong samt en grön lite poppigare i skinn. Lite höstigare skor även dessa från Esprit och slutligen ett George Jensen-armband som står högt på min önskelista.

En annan trendspaning som jag gjort är luggflätan. En liten fläta av luggen i sidbena, antingen en snabbflätad eller en inbakad - jag blir alltid så trött i armarna de få gånger jag flätar de sistnämda i mitt hår ett tecken på att det är dags att börja träna kanske. Det är rätt snyggt och vad jag gillar mest: praktiskt - håret borta från ögonen utan klämma eller hårband.

Skynda att inte stressa

Efter sommarens ledigheten kändes det extra långt att pendla de där två och en halva milen till jobbet och sen hem igen. Ett litet vägarbete försenade mig en kvart en morgon och jag kände hur jag höll på att stressa upp mig medan jag satt i bilen över att tiden gick, men inte jag. Då kom jag på att stress handlar egentligen om ologik. Det är inte logiskt att tro att jag ska hinna in till stan på tio minuter. Om jag istället insåg att det tar tjugofem minuter och jag kan inte påverka det, så får konsekvenserna bli vad de blir: jag kan ändå inte komma snabbare fram om än ringa jobbet och meddela fakta. Det är inte heller logiskt att tro att jag hinner med att samtidigt hantera och avsluta tio stora projekt på två dagar. Eller sex tavlor på två timmar när barnen har lagt sig. Prioritera och organisera och säga nej - till sig själv. Inga nyheter egentligen, men nu ska det bli mindre stress i vardagen.

Boken Slow står halvläst (eller halvoläst) i bokhyllan. Hann jag inte läsa den färdigt för något annat kanske? Dags att plocka fram den i helgen. Och en ljudbok till bilresorna. Eller radioprogrammen med Sommar.


Bilder från i somras. Kreativitet kommer när hjärnan inte är stressad, när nervtrådarna inte är överbelastade utan mår bra och kan associera fritt. :-P

Till väggen

Att välja konst att hänga på väggen är en konst i sig. Mitt dilemma är att jag har så många idéer om vad jag ska ha, så det slutar med att jag inte väljer någonting. Idag köpte jag dock två enkla tavelramar i vitt i måtten 30x40 cm. Där tänkte jag placera två bilder från Amsterdam som varit inne i Photoshop och vänt. Ovanstående från en kanaltur och även denna bild som du kan titta på i min andra blogg, Pixlarna.

Mat på stan

I veckan är det festival i Malmö, för 24:e året i rad, ungefär. När jag går ut från kontoret, som inte ligger mitt i stan, känner jag doften från thaimat, langos, wåfflor (ja, på festivalen stavas det med "w"), spunnet socker och allsköns annan cuisine. Längs gågatan med affärer lockandes med höstens haute couture trängs stånden med hot flottyr. Igår testade jag "Sex stycken tapas" eller tappas som det kanske borde kallas eftersom de verkade ha tappat hälften av det som borde funnits på tallriken. Räknas sås som en tapas? Fortfarande hungrig vände jag mot kontoret igen gårdagens snabba stadstur.

Idag var köerna långa vid kvart-över-tolv-snåret till de flesta små stånden, men inte till kebab-ståndet. Det tar jag, det var 100 år sen jag åt kebab. Lagom tills jag traskade iväg med rullen, kom regnet och rullen började falla sönder. Stod du vid kebabståndet samtidigt som jag? Då kan du följa sallads- och kött-spåren för att hitta till mitt jobb...

Festival är kul och ordet betyder visst slut-på-fastan, så det stämmer ju. Imorgon blir det sushi.

Loppad liten låda

Vad gör man sista lediga dagen på semestern? Man går på megaloppis. I söndags följde jag med några nya vänner, två av dem tillika bloggande, till en årlig tillställning i Rydsgård. Loppisen började halv två. Då öppnades grindarna, en man blåste i ett horn och se ivrigaste sprintrarna satte iväg. Man fick dock inte lov att köpa något den första kvarten, se och röra men inte köpa. Efter en kvart ljöd hornet igen: sätt igång!

Det var kul att gå och titta. Långt ned i en kartong under ett bord hittade jag den här fina asken med en slags intarsia. Fem spänn. Den och några glasfat med och utan fot till att servera sju sorters kakor a la tant-med-förkläde-style på fick följa med hem samt en liten liten gräddsnipa att använda när mor är och hälsar på, så att hon själv kan få hälla upp den enda droppen mjölk hon vill ha i kaffet.

Nu är nog loppissäsongen över för den här sommaren, vilket bara är bra: vi behöver inte fler små glasfat på fot eller fina salladsskålar.

Metall

Igår hade vi en upplyftande diskussion på jobbet: nästa gång vi är lediga är en halv dag innan Allhelgona-helgen. Min mamma nämnde att hon hade kollat i kalendern att julafton är en onsdag. För så är det nu: äntligen måndag eller i tisdag eller arbetsdagar.

Inför varje sommar tänker jag mig att vi ska bjuda alla vi känner och inte hinner träffa så ofta man velat och grilla och umgås. Men nu har jag ändå börjat inse att sommaren inte längre är sommarlovsoändlig. Men man kan ju grilla året runt om man vill, för nu ska det bokas in höstmiddagar och hoppas på att man kan sitta ute med filtar och njuta en finfin sensommar, så att man hunnit med att träffa alla - met all :-).

Dagens tisdagstema är metall och bilden är en detalj på ett ankare som hänger i den mysiga lilla byn Viken norr om Helsingborg.

Låt det regna

Sitta ute med levande ljus hör augustikvällar till. Av sommarens månader gillar jag augusti bäst. Naturen i full blom och i mina ögon som bäst innan det börjar höstas. Jag skrev en dikt för länge sen när jag var i den åldern när man gör det, om att augusti är höstens väntrum.

På tal om höst kom jag idag på att jag har ingen regnkappa. Klart att jag måste ha en regnkappa! Efter lite googlande hittade jag den här blåvita kappan som är precis min stil. Jag tycker den när så fin att om det är fint väder kanske jag låtasas att det regnar och använder den ändå. Den passar perfekt till mina ljusblå "stölvar", barnspråk i vårt hus. Kappan dimper ned i en brevlåda nära mig inom kort.

Kräftor och mjölkchokladtårta

Jag kommer ihåg när matprogrammen om vindrickande Floyd gick på TV. När de visade programmet om när de kokade kräftor och majskolvar hade det blivit ramaski världen över. Utom i Louisiana och Sverige. Djurplågeri. Men gott är det. Igår sörplades det kräftor ute på terrassen hos oss. Fint väder var utlovat, men det kom ett ösregn som hette duga och vi tog fram stora presenningen och byggde enligt barnen en koja över parasollet.

Till efterrätt vankades det mjölkchokladtårta med mandelmassebotten och kaloririkt ovanlager. Hos Tasteline hittar du receptet på en enkel och välsmakande sak. Jag hyvlade mörk choklad över, satt dit två köpe-marsipan-rosor och strödde över lite hallon.

Bara en bild

Kvällens kräftskiva är slut sen en timme och jag borde gå och lägga mig, men bara en bild i Photoshop. Bara en.

Godnatt.


Bild: Vår katt Filip.

Norge i två bilder

Oj, vad det är vackert i Norge. Nu är jag hemma i platta Skåne igen. Jag var bara borta tre dagar, men oj igen, vad barnen hade "snaknat" mig och jag dem. Som belöning för att de klarade det, fick de en käck liten Nalle Puh som delar ut Smarties om man drar honom i armen. 80 norska kronor för det... gånger två.

Flög hem gjorde jag med två trevliga kollegor och det visade sig att en av dem och jag har samma tradition när det gäller att flyga och sin mamma. Jag brukar alltid skicka ett sms med texten "Framme!" till min mamma och jag år svar rätt snabbt, eftersom jag vet att hob sitter med luren i närheten. Min kollega gör lika dant, sms:ar "Landat!" och får också svar inom ett par minuter. Lustigt, men kanske inte så ovanligt. Eller? Vi skrattade båda åt att det är mamma vi sms:ar och inte våra män...


Bilder: En sjö vid kvällstid och moderna runor i hjulbob-banan - jag åkte inte, fegade faktiskt ur.

På OS

Årets konferens med jobbet är förlagd till vackra Lillehammer i Norge. Efter sen lunch när blodsockret var långt under vänlighetsnivå och lite siffror (...) från det gångna året, besökte vi OS-hoppbacken. Man kunde ta trapporna upp till toppen, vilket jag faktiskt gjorde. Väl uppe på toppen var utsikten vidunderlig. Efter turen ner, skakade benen och stegräknaren i mobilen visade 8000 steg till.

Någon frågade efter vägen till hopptornet. Småbarnsmamma som man är, tänkte jag "inte finns här något hopptorn väl?", men kom i samma sekund på att personen frågade inte efter de mjuka studsborgar jag tänkte på utan helt enkelt efter trappan tornet där backhopparna startar från, såklart.

Ikväll blir det mer OS-tema och grillning, sen hemfärd på onsdag för att skola in barnen på nytt dagis. Typiskt att man inte ens hinner gå en liten, liten runda i Lillehammers affärer...

Vad gör man med mangold?

Inte så långt från oss ligger en gård som säljer lokalodlade grönsaker. Känns extra bra att cykla dit och handla fräsch mat. I juli hade de mangold, som jag köpte enbart för den fina färgens skull. Vihade dem i en sallad, men de tog över smaken rätt lätt, lite som sötaktig blekselleri.

Klart jag kan googla fram ett recept, men har du som läser något tips?

Salladskålen fyndade jag på loppisen på en annan gård inte heller långt ifrån oss förra lördagen. För det mesta tycker jag sakerna ser skräpiga eller tycker att de andas för mycket jag-har-stått-och-samlat-damm-hos-någon-annan-i-150-år eller så känns det bara för sunkigt. Men ibland hittar man en sak. Den bara står där och det känns rätt i magen direkt. Så ska man snabbt som ögat fram och lägga vantarna på den, men samtidigt inte visa en min som avslöjar ens fyndglädje. Ett loppis-ansikte, inte poker-face.

Mera mat

Idag började jag jobba igen efter semestern. En fredag? Ja, på måndag åker jag till Norge på konferens ochkörde inför att förbereda mig för det: hämta kamera och dator och ett nytt stativ. Här ska det plåtas porträtt nämligen. Min arbetsgivare är som tur är fullt medveten om att jag inte gjort det förut, inte på sånt här allvar i alla fall!

Det blev en lyxlunch med sushidate med min man + en tur till en butik som säljer Odd Molly. Höstkläderna hängde på rad och kunderna trängdes. Jag hittar inget som jag verkligen känner för den här säsongen. För det bör man göra om man ska investera i OM-kläder tycker jag.

Så fick jag hitta på en ny katergori idag: "illustrationer", där mina sushibitar med misosoppa hamnar.

Hallonpannacotta

Att laga efterrätt med ivriga barn är alltid kul och ibland lite väl kul när provsmakningen går till överdrift. Igår gick det dock bra! Resultatet blev en hallonpannacotta från ett recept som hette "svartvinbärsgelépannacotta". Ett recept ur min mors senaste Allt om Mat.

Man känner sig extra kockig när man använder gelatinblad tycker jag. Sonen tyckte efterrätten blev extra spännande när han fick veta att gelatin faktiskt kommer från skelett. Det var dock mindre lyckat att tro att de skulle lossna ut mina nya fina siliconformar, så ett tips är att göra dem i hårda formar.

Min version av receptet är ungefär så här:

Del 1
Lägg två gelatinblad i blöt.
Lägg färska hallon i botten av en hård skål :-)
Värm 1 dl vatten och blanda med 1,5 dl koncentrerad saft tex hallonsaft.
Ställ att stelna i kylen.

Del 2 två timmar senare
Lägg ytterligare två blad i blöt.
Värm 1,5 dl vispgrädde en smula.
Blanda 1,5 dl matlagningsyoghurt med grädden och minst två teskedar vaniljsocker.
Lägg ovanpå lagret med saftgelén och ställ i kylen igen ett par timmar.

Doppa formarna i hett vatten och stjälp upp på en tallrik och garnera med fler hallon och kanske ett citronmelissblad och avnjut i goda vänners sällskap. Passa även på att äta upp resten av din dotters portion, eftersom hon inte orkade hela.

Ett sällsynt riktigt vykort

Helgen har vi spenderat hos en god vän och i hans sommarstuga i Domsten. Den lilla orten ligger norr om Helsingborg ett par kilometer innan Viken. Det kändes som en minisemester i och med en övernattning. Vi fiskade krabbor, en del badade, gillrade en getingfälla (för fy vad många de är i år, jag gillar inte fällor i vanliga fall) tittade på stora båtar och tankers som seglade genom Öresunds smalaste ställe och åt god mat såklart och la oss alldeles för sent!

Barnen tyckte att det skulle bli så spännande att få sova i källaren, där det är inrett åt gäster. Min sons första fråga var om där fanns ljus. Joo, det gör det, tror jag. En riktig källare för en 4-ått-halft-åring är långt mycket kusligare än den vi sov i.

Som tack för besöket gjorde jag ett eget vykort. På Posten.se har de en inte så marknadsförd tjänst, där man kan ladda upp en egen bild och sedan författa en vykortstext och välja bland tre olika typsnitt. Därefter letar Hitta.se upp adressen till mottagaren. Sen sköter Posten resten. 17 å 50 kostar det och man kan betala direkt. Smidigt!

Sommarfrukost

Jag har tidigare skrivit om vårt planerade trädäck. Det har börjat ta form nu. Den här veckan har jag suttit på vår lilla nya uteplats och ätit frukost ute halv åtta. Även om vi haft varma dagar, har nattsvalkan dröjt sig kvar och daggen legat tung på dynor och kvarglömda badkläder. Det är så tyst och skönt ute då och bara uteliggarkatten (vår egen katt, som helst sover ute när det är varmt), en tidning, te - för tillfället S:t Petersburg-smak från Kusmi och två mackor som sällskap.

Idag tog jag med kameran på vägen till jobbet, för jag hade sett några blå cikoriablommor i motljus på vägen till jobbet. Så här blev de efter en tur i PS.

Ha en skön sommarhelg. Åskväder utlovat!